Platsen, på Stora Kedjens strand i norra Västmanland, är densamma nu som då. Solen steg upp på samma plats och speglade sig i vattnet på samma sätt då som nu, suset i björkarna lät likadant och doften av blött gräs var densamma, Även de många människor som levt sina liv och verkat på platsen under såväl missväxtår som under perioder av sjukdomsutbrott har med all säkerhet när tillfälle givits funnit samma ro och samma stillhet nere vid samma strand som vi finner idag när vi blickar ut över sjön mot Trummelsberg i Norr och Gunnilbo i Söder. Vi står gärna där likt alla dem före oss har gjort och vi gör det av samma anledning.